simonekimkarin

Psykade ur när jag försökte lägga golv igår. Tålamod är inte min grej. Det var tvunget att vara på millimetern rätt för att det skulle gå ihop och varje gång man sågade en planka så blev det på millimetern FEL istället. Jag la mig raklång på rygg och lyssnade lite på musik, började om. Men nej, efter tre rader längst med köket gav jag upp. Gick in till E och sa att vi skulle byta uppgift. Så där stod jag, igen, och rep ner tapet! Han blev iaf klar med golvet i köket igår så det är nu det rum som ser mest respektabelt ut. Sovrummet är helt redo att målas och lägga golv i. Ingen av de sakerna känner jag är min specialité´ så jag överlåter det till "någon" annan. Vardagsrummet är redo att spacklas och hallen är redo att slipas för att sedan målas och lägga golv i. Jag tror jag ska ta och börja snickra ihop köklådor/möbler.

Bara man får in den där diskmaskinen....DÅ kommer jag aldrig mer ha några problem i livet...

Nu ska jag flyttpacka, igen. Fick ihop 1,5 låda igår, hehe.

Sittter och klämmer ihop huden på mina ben för att se om jag fått celluliter än, nepp, ser fortfarande ut att vara lugnt där iaf. Tack mamma för de bra cellulitgenerna. Min mamma har de snyggaste benen i hela världen. It's true. Jag och Stephanie förklarade henne vad celluliter var för några dagar sedan och hon såg helt oförstående ut och tittade ner på sina bruna, smala, perfekta ben. Yeah, right. Som om en cellulit ens skulle få plats på dem! Anyway, det är ju inte värt att lägga energi på, man ska vara stolt över sin kropp oavsett om den har skavanker! :) Det är inget som inte kan lösas med hjälp av rätt ljus ;)

Jag sitter hos Emil med uppgiften att flyttpacka hans stuff. SÅ kul.. hm. Ska koka mig en kopp te och lyssna på bra musik så kommer det gå an. Sedan ska jag måla och lägga golv i sovrummet i den nya lägenheten! Det ska iaf bli lite mer spännande! Utmaningen antagen! Inte fan har jag lagt golv förut men vadå? Så svårt kan det ju inte vara!

Bye babes!

Hej, jag skriver ju aldrig i min blogg längre. Jag vet inte, känns som att det var en gymnasiegrej. Det finns liksom inte tid längre. Det finns inte heller fullt lika mycket som jag vill fly ifrån genom att istället sitta och skriva på en blogg. Det gör mig jääävla glad ska jag säga. Jag är mycket mer lycklig nu än då. Inte som att jag går omkring och ler hela dagarna med den där vardagliga ångesten och ångesten man fick varje gång man gjorde något men EGENTLIGEN borde pluggat (jämt) finns inte längre. Nu vill jag inte att det ska låta som att jag är för svag för att klara av skolan, för jag tog mig genom det och hade det nog inte värre än de flesta andra som bryr sig och är fokuserade på att prestera. Jag vet att jag kommer att börja plugga igen på heltid, full fart och det-tar-upp-hela-mitt-liv-sätt. Men inte nu. Jag började rent av tjuta när jag såg att jag återigen inte kom in på någon psykolog-linje. Fast än jag mycket väl visste när jag klickade in på hemsidan att det inte fanns en chans så kändes det tråkigt. Sedan kanske jag var lite extra känslig där på morgonen och inte lägger så stort värde i det att det är värt tårar...Eller? Tydligen vill jag det här. Jag tänkte, - vad fan ska jag annars göra!? - O så följer tankar på alla de fruktansvärt tråkiga skitjobb som finns i världen upp och tanken på att jag skulle fastna på ett av dem och blir en del av gyttjan gav mig ont i magen.

Senare på dagen kotrade jag detta nederlag genom att tänka att jag ska fan SKAPA något, jag ska blir STOR, ni ska FAN få se osv osv. Japp nu var jag på topp igen. Ni ska fan få se.

Jag känner ingen stress, inget stress med att börja plugga, ingen stress med att börja resa land och rike runt för att uuuutvecklas, ingen stress med att ha det bästa jobbet. Jag vill istället pröva på skitjobben! :D Först efter att man prövat har man rätt att uttala sig!! Jag bara vet att jag vill göra dessa saker någon gång. Låt lägga till, inom en snar framtid. Dvs max 5-7 år fram i tiden. Haha, wtf tänker ni! 7 ÅR!? SHE CRAZY? Nej! Jag har bara kommit på att livet är långt! Och att vad jag än gör så kommer jag alltid att välja det som utvecklar mig som person och jag är naiv om jag tror att allt som kan utveckla mig måste vara stooort, i ett annat laaaand, det måste vara höga vattenfall och ensamma nätter i djungeln. Nej, fan jag har aldrig jobbat på ett SPA, jag har aldrig jobbat som städare, jag har aldrig haft en egen lägenhet, jag har aldrig ... Jag har aldrig gjort en massa saker som faktiskt finns i min direkta närhet! Sure thing att det här knappast är saker som håller mig levande speciellt länge, men det finns så mycket jag kan göra! Alternativen är oändliga och jag bara precis börjat utforska dem som finns i min närhet då!

Värt att lägga till är att jag dagligen suktar efter utlandsresor, tittar på bilder från utlandsresor samt avundas alla som är och reser. För åh, jag älskar det verkligen! Att uppleva saker som är... SÅ nya. Att vara borta och inte hemma.. Jag har rest rätt så mycket och det har gett mig blodad tand. Måste iväg! Livet är okej nu men jag vet att jag kommer fint sagt ogilla det här i vinter! Vinter i Sverige är som den stora depressionen i ett nötskal. Jag säger bara, FUCK YOU VINTER! Du behöver aldrig komma tillbaka! Jag kommer till dig om jag vill ses okej!? Kom inte hit och hälsa på, våldsgästa mig inte och överraska mig inte med all din skit! JAG-KOMMER-TILL-DIG omjagvill. Om det ändå vore så enkelt! :)

Vinsten, vinsten. Allt jag vinner något på. Aldrig gå back!! Framåt framåt!

Mot oändligheten, och viiidareeeee!

// Bella