Hej! Det är Allebasi Ttogbeil som skriver. Igår kunde jag inte somna på flera timmar för jag plågades av "en gnutta" ångest, förtvivlan och nervositet. Jag är ju helt sjuk i huvudet. Jag tror knappt jag klarar av någonting längre. Jag har hört det ganska många gånger senaste tiden. Jag bevisar tydligen inte i något jag gör just nu att jag kan något, har motivation eller inre styrka. Hm, vem lurar jag, det sistnämnda är påväg ur bilden känns det som. Jag söker jobb, jobb, jobb. Kollar varje dag om det kommit in något nytt, i Norrköping? Nae. I Linköping? Nae I någon annan anonym ort i Ösergötland? I Stockholm? Nae? Åh! Jag filar på mitt CV, hur mycket jag än filar på det så skrattar folk gott när de läser det.. hm. Kul att man kan göra någon glad då. Jag skriver ännu bättre personliga brev, är så personlig att jag spyr. Jag försöker snickra ihop en JO-anmälan, jag vet inte riktigt vad som ska stå var och hur men jag kan ju likväl görat trots att alla pusselbitar förmodligen aldrig kommer att hamna på sin rätta plats. Idag har jag börjat skriva lite på manuset till video-Cv jag ska spela in, haha. Mitt lilla veckoprojekt ;). Alltså just nu känns det nääästan så pissigt att jag vill säga "åh vad jag saknar att gå i skolan". Inte riktigt där än, men nästan. Usch, jag saknar inte skolan, men det här suger. Jag vet att min sinnesstämning skulle bli bra mycket bättre om jag bara klarade av den här lilla motgången. Det lilla väghindret ;) Hoho så skojsig jag är....
Nu har jag lite planer på att dra iväg till centralbadet och simma, det är musiksim idag, värsta pensionärgrejen men, vadå, jag känner mig i prinip förtidspensionerad så vafan, kan lika gärna haka på och bli en i gänget! :) Jag behöver veeerkligen träna! Träna som ett litet djur ska jag börja göra, jag känner 100% ur form och ur balans. Känner mig vinterfulblekfet...redan nu. Det är nog mest det där "redan nu" som gör mig oroad ;).
Ciao!
