Without you I am lost.
Får man skriva om sådant här? Får man skriva om döden? Behöver jag vara den som säger att vi inte är odödliga. Vi är i högsta grad dödliga. Att många lyckas överleva så länge som 80, 90, 100 år är helt otroligt. Har de bara haft tur? Lyckats lura döden varje dag i så många år. Är det skickligt, är det tur eller är det ödet? Samtidigt dör andra innan de ens blivit vuxna, innan de hittat den de älskar, innan de gjort den där speciella saken de längtar efter, innan de rest runt jorden, innan de hunnit laga det där receptet, smaka på det där vinet de gjorde reklam för, innan de fått gå i pension och gjort alla de saker de under 65 år funderat ut att de ska göra. Tänk alla saker man ser fram emot, jag tror att alla människor varje dag längtar efter något. De minsta saker som att träffa en vän, äta en måltid, gå på en fest eller ta en dusch. Tänk om man dör då, innan man hunnit göra de saker som kan vara så obetydliga för någon som lever och mår bra men som kan vara det viktigaste i livet för någon som snart inte har det längre - livet. Jag tycker bara det är för jävligt. Rakt ut sagt. När människor går och dör utan att de hunnit göra det de vill, det de planerat och sett fram emot.
Jag känner sorg, och så känner jag... Fan, fan. Fan, att du har dött. Det är fan inte okej för mig. Du skulle inte dö, du skulle ju leva. Du skulle ju gå i pension om bara fyra år. Jag bär halsbandet som du gav mig för bara några månader sedan, när jag tog studenten. Och jag är stolt, jag är stolt över att du gav det till mig. Jag är stolt över att bilden på mig hängde på din kylskåpsdörr. Jag är så glad att jag fick veta det, trots att det fick att börja gråta mycket, mycket igen. Jag är så glad att jag träffade dig, när jag var liten var du den man såg fram emot att träffa när jag kom dit. Du var den som jag ritade teckningar till och du hängde upp dem på din anslagstavla på jobbet. Där hade du alla mina skolkort upphängda på rad så du såg mig varje dag. Så många år senare hängde ett kort på mig på din kylskåpsdörr. "Något man hänger på sin kylskåpsdörr ska man ju stå ut med att se varje dag vet du Bellan, då är det något man gillar att se" sa mamma när hon ringde. Jag är så stolt över att jag fanns där, på kylskåpsdörren. Jag ville bara säga Tack för det. Jag kommer att sakna dig. Jag hoppas du har det underbart där du är nu. Men du förtjänade livet och det gör så ont att du inte kunde få några fler år av det, och jag av dig.
// Isabella
Kommentarer
Postat av: Christine
Hjärtat mitt, jag finns här. <3
Postat av: linn
<3
Postat av: Moaholdaj
Snutt, tur att vi ses på torsdag då kan vi ta allt jobbigt<3
Trackback
