Gräsänkan behöver skriva av sig...
Jag var den enda som körde på nykter utgång igår men jag var den som missade en kant inne på Puls och slog i armen i ett bord, smidigt! Gräsänka som jag är sov jag hemma hos mina föräldrar och sov till kl ett... Himla skönt! Jag har ju tränat tre dagar i rad här nu och tycker att jag borde ha träningsverk i heela min otränade kropp men allt jag känner är att det stramar lite längst upp på vänster vad... Antingen tränar jag inte tillräckligt hårt eller så stretchar jag grymt bra? Idag tänkte jag ta det lite lugnt, eventuellt drar jag till badet och simmar lite, o så är jag lite sugen på en promenad. Helt otroligt för att vara mig, jag har aldrig riktigt gillat promenader för att jag tycker att gå går så långsamt och att gå utan mål är tråkigt. Då kan man ju fastna där i en långsamma promenaden hur länge som helst! Går man med en kompis och snackar däremot så glömmer man ofta bort dessa saker tack vare att man är inne i intressanta konversationer så då går det ju an! Middagen hos Christine igår var som väntat supertrevlig, jag gillar verkligen vår lilla flock, vi skrattar så mycket tillsammans trots att vi alla är ganska olika. Jag känner mig riktigt riktigt bekväm med de vänner jag har där. När jag var yngre hade jag aldrig flockgemenskap utan jag hängde ihop med en kompis i taget, jag och Patricia, jag och Moa, jag och Jessica osv. Allt på sin tid. Konstigt nog var det en svårighet då t.ex att umgås tre stycken. Alla var i par. Visst fanns de de tjejerna senare som var en stor grupp men jag var aldrig en del av den, jag undrade hur de kunde vara så många som var "bästisar" och lita på varandra. Då skulle jag aldrig kunnat känna mig så trygg men så många personer. På sätt och vis hade jag ju belägg för min tvivlan för det var alltid tjejerna i den där gruppen som skapade intriger och snackade skit om varandra bakom ryggen osv. Jag och Patricia hade det däremot sååå lugnt och skönt, vi tydde oss till varandra och litade till 100%. Det fanns ingen annan där som någon av oss litade på så, vem skulle vi skvallra till liksom? Tyckte vi att något den andre sa eller gjorde var konstigt så diskuterade vi ju det hon och jag. Både jag och Patricia har ju väldigt bestämda åsikter och var lite bossiga av oss men ingen av oss gillade att bråka så vi undvek alltid det väldigt bra. Helt otroligt bra faktiskt, jag kan dra mig till minnas två-tre gånger då vi bråkat. Under loppet av ca 12 år. Det är lång tid! På samma sätt är det faktiskt med Moa också, som jag känt sedan vi var ett år gamla. Jag minns ju inte riktigt hur det var under dagistiden men så som det varit de senaste 10 åren så har vi också bråkat till minimum. Jag är ganska rationellt lagt när det gäller bråk, jag är ofta den som håller mig lugn och umgås man med andra som också har den behärskningen så kan man diskutera och komma fram till att man faktiskt tycker olika/ att man helt enkelt inte kan komma överens om en sak istället för att bli elaka mot varandra. Jag och Patricia har alltid haft skilda meningar om saker men tack vare hur bra vi lärde känna varandra så förstod vi att vissa saker kunde vi bara inte mötas på mitten om och undvek att prata mer om den saken då istället för att försöka tvinga den andre att hålla med en. Vi har nog alltid känt oss bekväma i det faktum att vi tycker olika om vissa saker. Det är nog mycket tack vare det som jag senare i livet, i andra grupper,diskussioner och sammanhang har känt mig bekväm i att säga att jag inte håller med om saker. Att jag tycker si och så trotts att de andra kanske inte gör det. Jag har även alltid haft den uppfattningen att om alla vill tycka samma sak så skapar man ju aldrig en diskussion om saken och kommer då inte vidare i resonemanget. Ibland har jag till och med haft så svårt med när gruppens inofficiella ledare har sagt, jag tycker så och alla håller med att jag sagt att jag tycker annorlunda även fast det egentligen inte är sant, bara för att skapa en diskussion och lite motstånd. Jag ville bara inte att ett alternativ skulle vara så självlart, för vem vet, om vi bara vridit och vänt lite på det istället för att hugga tag i första bästa lösning så kanske vi kommit fram till något annat. Det här blev ju ganska flummigt känner jag, jag vet inte om ni hänger med i hur jag menar för det är mina tankar just nu som oretuscherade knappas ner på datorn.
Jag tror och hoppas att vi alla i vår lilla flock känner oss bekväma med att tycka annorlunda än någon annan. Jag vet ju att vi gör det i flera saker och jag tycker att det är bra! Vi har ju så himla kul ihop och jag hoppas verkligen att vi kommer iväg någon vecka på semester i sommar. Det skulle vara underbart och med all säkerhet svinkul! I morgon ska jag på arbetsintervju, jag läste precis på deras annons att "för rätt person är detta en heltidstjänst". Hm. Jag läste även något som jag inte sett förut "Du måste ha 2-3 års erfarenhet av branschen". Vi får väl se hur det blir men jag ser det i alla fall som en erfarenhet bara att få komma på intervju där. Går det inte är det bara söka vidare, don't worry, be happy ;) Hoppas, hoppas, hoppas!
Nu ska jag.... hm, se på en film? Jag ska i alla fall göra något som passar min klädsel som just nu är mjukisbyxor, sockar och linne. Något mysigt som inte involverar någon annan person (som ni förstår är jag knappast tillfixad ;)). Om man skulle ta och fixa hem Breaking Dawn och se den ännu en gång. Det är ofta så mycket man kanske har missat i en film som man bara sett en gång. Älskar att upptäcka nya detaljer! :)
Kram på er och glad andra advent! För det är det väl idag va? ;D
// Isabella
Kommentarer
Trackback
